Jag har så ont i benen så jag håller på att dör här...

Varit mitt ute i skogen, och då menar jag MITT ute, På någon jäkla friluftsdag med klassen...

Allt började med att...

Vi skulle gå ifrån Plättbacken till nån stuga 6km ut i skogen för att koka makaroner, Jo det är sant.
Jag och Bella drar med ett gäng kompisar, vi har 2st kartor i gruppen.
Efter kanske 1km med bara uppförsbacke och fällda träd, stannar jag och Bella till lite.
De andra halvspringer, men Bella har inflammation i bröstbenet (Revbenet) och jag har astma och får förfärligt ont i lungorna av att gå så snabbt som vi gjorde till en början!

Vi ser att de andra rejsar på ändå.
Vi fortsätter i vår takt, och snart är de utom synhåll.
Vi kommer upp på en väg och ser en annan grupp som tar rök-paus vid ett kalhygge på en stig.
Vi stannar på grusvägen vi precis kommit fram till, och funderar om vi ska följa efter dem eller gå efter vägen...
De reser sig efter ett tag och fortsätter upp över kalkygget på den lilla stigen.
Vi följer efter.

Efter ett tag ser vi dem inte mer. Det är tjock dimma... - JÄVLIG tjock dimma*- på berget och vi kan bara se ca 10m framför oss.
Vi har ingen aning om vart vi är och vi har ingen karta. Bella ringer sin kille Micke.
Han säger att vi ska slå på GPSen på Bellas Iphone, men det går inte för hon har inge nät mitt i skogen...
Vi ringer Elina, en i gruppen vi gått med innan.
Hon försöker förklara vägen men det går inte så bra eftersom vi inte ens står på en stig eller väg längre. Hon har ju ingen aning om vart vi är!

Iallafall så gick vi i 3 TIMMAR utan att någon brydde sig! Inga lärare eller vänner kontaktade oss... Vi satte oss i ett älgpass som vi hittade efter vägen och ringde runt.
En lärare sa tillslut att han skulle gå upp på vägen som han trodde vi var på och busvissla.
Vi hörde aldrig det eftersom det var fel väg...

Alla andra i klassen var framme efter 1 timme.
Vi var fast mitt ute i ingenstans, i tjock äcklig dimma utan karta...

Vi fortsätter gå längs vägen, plötsligt pekar bella framför oss,

- Kolla där är någon!....

Nej Bella, det var ju inte en person.
50m framför oss på vägen står en stor älgtjur och glor rakt på oss.
Vi fryser. Jag börjar backa, livrädd.
Jag kollar på Bella och båda gör "Jag vet inte vad vi ska göra"-blicken.
Den står där och tittar på oss ett bra tag, sedan springer den åt motsatt håll.

Jag och Bella är alldeles skakiga efter händelsen, haha vi trodde den skulle äta upp oss eller något...
Eller ja, åtminnstode springa på oss.

Vi hittade tillslut till stugan.
Mina skor var PISSBLÖTA. Alltså dom var så blöta som dom bara kan bli.

Sen blev det krångel påväg hem också...
De fick inte fram bilen som jag och Fia skulle åka i (Fia hade vrickat foten och jag var kvar med henne) så vi fick gå 3km för att komma till bilen... och såklart regnande det hela vägen.
Morfar skulle hämta mig klockan 2.
Jag var på parkeringen redo att hämtas, klockan halv 4...
Och JA faktiskt, han stod kvar!! ♥

Och måste tillägga att idag har jag använt ordet "Fitta" på rätt sätt.
Jag var så förbannad när jag gick i de där mossarna så man fick vatten till knäna att jag skrek fitta konstant.
Fitta betyder ju "Våtmark", så det var ju passande, tycker jag! ;)

//Kram Tilda!